I julhelgen provade vi att ta ut Rudolf ur hagen. Han har i princip slutat med att kasta sig bakåt och stannar i regel snällt kvar när grimskaftet sträcks. I hagen följer han mig som en hund och stannar när jag stannar. Det verkade vara dags, och hela min familj var hemma hos oss så jag hade oömt med assistenter under prövningen. Vi skred till verket.
Syrran gav Dunder en tuss ensilage så att han inte skulle störa vid dörren eller försöka smita ut. Sedan fick hon hålla dörren och vara beredd att stänga om det skulle behövas. Mamma fotograferade och min systers karl filmade. Vad kunde gå fel?
Dörren öppnades, jag gick mot öppningen och belönade Rudolf för att han följde med. Jag gick över tröskeln och höll grimskaftet i ett stadigt grepp. Rudolf sträckte ut huvudet genom öppningen, klev över tröskeln med ett framben, och ryggade sedan in i hagen igen. What?? Han ville inte gå ut? Det här hade jag inte förutspått. Vi gick fram emot öppningen igen, och jag belönade ofta för att han bara sträckte sig en bit. Som bäst klev han över tröskeln med bägge frambenen, men längre från hans trygga hage tänkte han inte gå. Jaha, där ser man. Vilket antiklimax. Eftersom jag inte vill tvinga dem till något så belönade jag honom för att stå där och backade sedan in honom i hagen igen och släppte lös honom. Nu fick jag något nytt att fundera på – igen. Det är det som är så himla roligt med att träna renar! Min nya plan är att lära honom att nudda en kon med mulen, (en ny nostarget) och sedan använda den för att få honom att vilja gå ut ur hagen. Om han går mot ett tydligt mål som han blivit belönad för att röra så tror jag att han blir mer motiverad att beträda ny mark. Den som lever får se. För att kunna träna renarna en och en, ostört, så har jag köpt en rulle sommarstängsel för får, som jag ska använda för att dela hagen i två delar när jag tränar. Förhoppningsvis står den ren som för tilfället inte tränas snällt kvar på sin sida och väntar på sin tur. I värsta fall försöker den ta sig över eller igenom stängslet för att få vara med… Fortsättning följer…