I dag fick Zingo följa med in i renhagen. Hundarna och renarna har umgåtts på var sin sida av viltstängslet i 6 veckor och de luktar snällt på varandra nästan varje dag. Eftersom Zingo är en hund som är vänlig mot alla djur han möter så släppte jag in honom i hagen utan krusiduller. Zingo gick lugnt omkring och luktade renarna i baken och hälsade lite lagom på dem. Renarna luktade på honom också men var snart mer intresserade av maten i min ficka. Jag tränade hantering (att de lugnt står stilla när jag rör dem) och Zingo minglade samtidigt omkring i hagen. När jag tränat upp allt godis så tänkte jag bara ta några kort på Zingo och kalvarna tillsammans. Upp med telefonen, starta kameran, renarna stod framför mig och Zingo stod några meter bakom dem. Jag ropade på Zingo för att han skulle komma lite närmre och lydiga Zingo satte fart mot mig i galopp… Han passerade renarna, och på en bråkdel av en sekund så stod Rudolf på bakbenen och klippte till Zingo med frambenen. Jag skrek något åt Rudolf och Zingo ställde sig bakom mig och tittade sig oroligt omkring. Snälla Zingo blev brydd eftersom han tyckte att de var kompisar, Rudolf blev väl rädd eftersom han bara känner till vargar och inga snälla labradorer. Nota Bene, det är ok med hundar i hagen, så länge de inte gör några hastiga rörelser… Man lär sig något nytt varje dag. Planen blir att träna mer hastiga rörelser med människor innan någon hund får komma in i hagen igen. Jag trodde att de skulle springa undan om de blev rädda, som de gör om jag rör mig hastigt, men tydligen är de vassare än så, i alla fall mot djur som är mindre än de själva. Zingo verkar dock vara okej, och jag har fått något nytt att fundera på. Det roliga i kråksången är att jag lyckades föreviga attacken.