Renarna har varit hos oss i 3 veckor nu. Efter att Rudolf började stå på bakbenen och vifta åt mig så har jag lagt om träningen lite. Jag tror inte att han sparkar av elakhet eller rädsla, utan för att det är naturligt för en ren att använda framklövarna för att skrapa fram mat. Mat som jag nu serverar. Min lösning blev att lära in ett oförenligt beteende. Att sänka huvudet mot marken är ett beteende som är oförenligt med att stå på bakbenen och sparkas, tänkte jag. Så jag valde att förstärka sänkt huvud. Det tog inte många repetitioner innan han medvetet sänkte huvudet för att få höra det magiska ordet SOPP och få lite renlav serverad. Nu har jag lagt till signalen ”eller hur?”, till nickandet, och det ser jättekul ut

Att backa är också oförenligt med att sparkas, och är användbart om jag tycker att han blir väl närgången. Sagt och gjort. 20 repetitioner senare backar han frivilligt några steg. Fint. Varje dag sen dess har jag förstärkt både backande och nickande, samt stå stilla med 4 ben i marken när jag klappar honom. Rudolf fick väl in kanske 3 sparkar till innan beteendet upphörde, men lagom till dess har Dunder blivit så tam att han stadigt äter ur handen, och jag har fått börja klappa honom på halsen. Gissa vad han mer törs göra? Stå på bakbenen och sparkas… Ja ja, nu har jag blivit snabb i vändningarna och lyckas värja mig i tid, så för tillfället har jag inga ömma revben. Tid för Dunder att också lära sig något oförenligt. Får se vad det blir.

För att kunna leda renarna så har jag börjat vänja dem vid grimma och grimskaft. Dunder som är blygen tillåter att jag stryker honom på halsen med grejorna, sen är det nog. Frimodiga Rudolf däremot tycker numer att det är helt ok att få en grimma på huvudet och bli omkringledd i grimskaft i hagen. Jag använde hans nostarget (vanten) när jag fått på honom grimman. Jag tog försiktigt i grimman med höger hand och presenterade hans vante på den vänstra. Rudolf gick som vanligt till vanten, och gradvis tog jag mer och mer i grimman när han började gå. Jag lade också till en röstsignal för att gå framåt. Sen fasade jag ut nostargeten, och när jag nu smackar och går så följer han med. Kul! Nu ska jag fila vidare på det hela så att jag törs ta ut honom ur hagen någon dag…