Plattformsträning

I dag presenterade jag plattformen för kalvarna för första gången. Det är helt otroligt hur snabbt de börjar bjuda på “rätt” beteende när man har koll på lämpliga kriterier och förstärkningsfrekvens. Körde ett pass per kalv om typ 5-10 min och innan passens slut stod båda på plattformen med alla 4 ben. Det är mycket träning kvar innan jag kan ställa dem på en plattform framför en kamera, men man måste ju börja nånstans… Nu önskar vi oss bara en halvmeter snö så att vi får köra släde med de stora renarna igen!

Vide

Vide

Sven

Sven

Renrenhetsträning

Jag har haft mycket hundträning i vår. Renrenhetsträning med stående fågelhundar, älghundar, vallhundar och skällande fågelhundar. Lydnadsträning med Schäfrar. Jaktapportering med Labrador. Utställningsträning med en stövare. Det blev en fortsättningskurs i klickerträning för stående fågelhundar hos Forswards hund och jakt. Där jobbar vi vidare med mer avancerade övningar inom apportering, dirigering och stadga.

I dag var det renrenhetsträning på agendan igen. Från Umeå kom Sandra med sin Riesenschnauzer Tundra. Himla trevligt ekipage!

20150709_115957

Sandra och Tundra.

 

Min vita ren Frost

Jag har ju en vit ren som jag inte skrivit om på ett tag. Frost är fantastisk på ett helt annat sätt än Rudolf, och det är så roligt att de är så olika att jobba med. Frost har mycket mer action i sig, och tycker att det är jättekul att följa med på promenader och joggingturer. Härom dagen var vi bjudna på middag hos goda vänner, och Frost följde med för lite miljöträning. Han var superduktig!

På middag hos goda vänner på Rödön.

På middag med Frost hos goda vänner på Rödön.

Frost

Vinterpromenad med vita lilla renen Frost.

Sune i Fjällen

I går började inspelningen av den tredje långfilmen med Sune och hans familj, Sune i fjällen. Inspelningen går av stapeln i Åretrakten, och på plats var såklart Rudolf himself. Ja, båda två faktiskt. Pappa Rudolf och renen Rudolf. Pappa Rudolf spelas av Morgan Alling och renen Rudolf känner ni väl redan:) Det är verkligen jättekul med ett större filmjobb! Alla på plats är professionella, vet vad de ska göra, och gör som jag säger. Inga konstigheter. Det är himla kul att få valuta för alla träningstimmar som jag lagt ner. Även om inte scenerna innehåller några svåra trick så är det mycket runtomkring som är “konstigt” för en liten ren, som han inte får bry sig om eller skrämmas av. Typ halvmeterslånga ludna mikrofoner på 4 metersskaft som svävar ovanför huvudet, kranar med enorma lampor på som står runtomkring och lyser, nödljus som brinner, och kamerafolk som springer fram och tillbaka. Han ska lugnt följa med “sin” skådespelare och uppträda som om han inte har några av dessa störningar runt omkring sig. Rudolf var väl rustad, all miljöträning, hanteringsträning och störningsträning som vi har lagt bakom oss räckte mer än väl för att han helt orädd skulle genomföra sitt uppdrag. Scenografen var glad, regiassistenten var glad och matte var glad! Morgan Alling var också glad förresten. Duktiga Rudolf:)

Rudolf och Rudolf

Lastningsträning

Senaste veckan har jag bland annat lastningstränat Frost inför framtida åkturer i hästtransporten. Fyra pass har vi hunnit med, och nu kliver han själv på genom den främre dörren. Duktig kille! Jag har lett ombord de andra renarna tidigare (jag har alltså själv gått före) och det gick ju jättebra tills jag satte in en mellanvägg  i transporten så att de får varsitt “rum” att stå i. Nu är det trångt och besvärligt att själv gå före när jag ska lasta ren nummer två och mellanväggen är stängd. Därför har jag nu lärt Frost att själv kliva in i transporten fast jag själv står kvar utanför. Smidigt!

Lastningsträning

Rudolf tycker att det är smaskigt med ensilage!

Plattformsträning med Frost

Nu har även frost börjat träna att stå på plattform. Och det går bra! Han kliver gärna upp på den och står kvar när jag går iväg på 2 m avstånd. Det känns bra att ha kommit igång med detta tidigt i hans träning. Ska träna mycket mer stadga med honom, mycket tidigare, än vad jag gjort med de andra.

För övrigt är det kallt. -15 grader i princip varje dag. Jag försöker vara effektiv en stund varje dag och göra någon övning, men det blir mycket planering och annat innejobb den här tiden på året.

Plattformsträning med Frost. Han är så vit att han nästan blir osynlig i snön.

Rudolf

Januarimorgon i renhagen.

Inkörning

Ny vecka, nya möjligheter! Mycket fokus ligger nu på att köra in Rudolf. Igår när vi tränade i ridhuset på Wången så tränade jag honom att stå stilla, först frivilligt på plattform, sen frivilligt längs med väggen, och sedan på kommando längs väggen. Jag vill att han står stilla när jag selar honom, spänner för skaklarna, går bak till pulkan, kliver i osv, för det är enklast och säkrast för oss båda. Min ambition är att han ska göra det utan att vara fastbunden i något. Därför tränar jag med honom lös. Oftast står han kvar när jag går och ställer mig bakom honom, fipplar med tyglarna, klappar honom osv, men ibland får han för sig att gå iväg, kommer på sig själv efter några steg, vänder och kommer tillbaka. Vid ett tillfälle gick han iväg genom ridhuset utan att se sig om. Han gick raka vägen fram till en röd kon och duttade på den… Det är charmen med klickertränade djur det, ha ha!

Klickerträning på Wången

För övrigt är det kallt i Kluk, runt -15 sedan en vecka tillbaka ungefär. Frosts miljöträning fortsätter med promenader, äta i renhuset, titta i transporten, bekanta sig med Zingo, och annat som hör vardagen till. Han är framåt och orädd, jag längtar tills han kan följa med till ridhuset!

Frukost i renhagen

Rudolf hämtar posten – miljöträning inför tomtejobbet

Dagens träningspass handlade om att bli ledd, igen. Dunder ledde jag i grimskaft för första gången. Intressant är att han inte en enda gång gjorde ett tvärkast bakåt (som Rudolf gjorde sina första två veckor i grimskaft) utan snällt följde med under hela passet. Dunder har ju varit den mest försiktiga och avståndstagande av de två, och jag har därför väntat länge med att leda honom. All träning med att tåla störningar, bli klappad överallt osv verkar dock ha gjort honom så trygg och stabil att det här med att bli ledd inte alls blev skrämmande för honom när han väl utsattes för det. Grundträning är the shit. Glöm inte det.

Rudolf fick komma ut ur hagen igen. Han följde med mig och Zingo för att hämta posten. Hur cool som helst är han, Rudolf. Martin skulle åka in till Östersund så vi stod kvar nere på gårdsplanen när han körde iväg. Inte en min gjorde renkalven när 745an skramlade förbi.

Några julkort till mig?

Zingo och Rudolf är vänner igen.

Linn från Stockholm rastar Rudolf.

Att klicka in en vild ren

Oj vad mycket som har hänt på 10 dagar! Det är verkligen superkul att se utvecklingen hos de två. Jag har suttit många långa stunder i hagen och kastat renlav till dem, först långt ifrån mig, sedan närmre och närmre. Dag 7 så kom Rudolf fram och åt ur min hand. Dunder är lite mer försiktig, han väntade till dag 10. Så fort Rudolf började äta ur handen så lade jag till hans klick-ord, SOPP. Jag ”klickade in” honom under två dagar, och presenterade sedan en nostarget för honom, en röd vante. Jag satte vanten på den ena handen och serverade godis med den andra. Efter 4 träningspass så söker han nu villigt efter vanten, för att kunna sätta sin nos emot den. Han följer även med några steg om jag backar. Så långt allting väl.

En annan sak jag jobbat på är att jag ska få röra honom, Rudolf. När han har ätit godis i min ena hand så har jag passat på att klappa honom med den andra. Och det har blivit så att han har fått pilla och buffa på godishanden till förmån för att han då varit så upptagen att jag har fått klappa honom på halsen. Jag tänkte inte mycket på det förrän han i dag körde ner huvudet i godisväskan för att råna mig på renlav. Jag föste undan honom och tänkte att nu får det vara slut på sådana dumheter, han ska sköta sig och bli serverad efter att han hört sitt klickord. Och jag ska sluta ha godis i handen. Hur många gånger har jag inte sagt till kursdeltagare och träningskamrater,- ”du har godis i handen”, ”din hund vet att du har godis i handen”, ”det är därför det inte fungerar”. Nu har jag gjort det själv, för att det var en snabb lösning. –Det är skillnad med ett vilt djur, ursäktade jag mig själv. Gissa vad Rudolf gjorde idag när jag inte hade godis i handen utan i en ficka? Han tog saken i egna händer när godiset dröjde, och ställde sig på bakbenen för att försöka skrapa fram lite lav ur min jacka med sina framben. Två gånger i rad. Han fick snällt kliva ner utan att få smaka. Det är ingen skillnad med vilda djur. Ingen alls. Inlärningslagarna är desamma oavsett ursprung och art. Man får det man förstärker. Punkt slut. Nästa lektion tror jag får bli omvänd lockning…