Lastningsträning

Senaste veckan har jag bland annat lastningstränat Frost inför framtida åkturer i hästtransporten. Fyra pass har vi hunnit med, och nu kliver han själv på genom den främre dörren. Duktig kille! Jag har lett ombord de andra renarna tidigare (jag har alltså själv gått före) och det gick ju jättebra tills jag satte in en mellanvägg  i transporten så att de får varsitt “rum” att stå i. Nu är det trångt och besvärligt att själv gå före när jag ska lasta ren nummer två och mellanväggen är stängd. Därför har jag nu lärt Frost att själv kliva in i transporten fast jag själv står kvar utanför. Smidigt!

Lastningsträning

Rudolf tycker att det är smaskigt med ensilage!

Plattformsträning med Frost

Nu har även frost börjat träna att stå på plattform. Och det går bra! Han kliver gärna upp på den och står kvar när jag går iväg på 2 m avstånd. Det känns bra att ha kommit igång med detta tidigt i hans träning. Ska träna mycket mer stadga med honom, mycket tidigare, än vad jag gjort med de andra.

För övrigt är det kallt. -15 grader i princip varje dag. Jag försöker vara effektiv en stund varje dag och göra någon övning, men det blir mycket planering och annat innejobb den här tiden på året.

Plattformsträning med Frost. Han är så vit att han nästan blir osynlig i snön.

Rudolf

Januarimorgon i renhagen.

Inkörning

Ny vecka, nya möjligheter! Mycket fokus ligger nu på att köra in Rudolf. Igår när vi tränade i ridhuset på Wången så tränade jag honom att stå stilla, först frivilligt på plattform, sen frivilligt längs med väggen, och sedan på kommando längs väggen. Jag vill att han står stilla när jag selar honom, spänner för skaklarna, går bak till pulkan, kliver i osv, för det är enklast och säkrast för oss båda. Min ambition är att han ska göra det utan att vara fastbunden i något. Därför tränar jag med honom lös. Oftast står han kvar när jag går och ställer mig bakom honom, fipplar med tyglarna, klappar honom osv, men ibland får han för sig att gå iväg, kommer på sig själv efter några steg, vänder och kommer tillbaka. Vid ett tillfälle gick han iväg genom ridhuset utan att se sig om. Han gick raka vägen fram till en röd kon och duttade på den… Det är charmen med klickertränade djur det, ha ha!

Klickerträning på Wången

För övrigt är det kallt i Kluk, runt -15 sedan en vecka tillbaka ungefär. Frosts miljöträning fortsätter med promenader, äta i renhuset, titta i transporten, bekanta sig med Zingo, och annat som hör vardagen till. Han är framåt och orädd, jag längtar tills han kan följa med till ridhuset!

Frukost i renhagen

Plattformsträning

I måndags var det dags för ett besök på Wången igen. Rudolf fick träna några pass på plattformen. Det är en upphöjd halkfri yta som är precis lagom stor att stå på. Den har han lärt sig att kliva upp på, och jag belönar honom för att stå kvar på den. Tanken är att det blir tydligare för honom att stanna kvar där jag lämnar honom om han måste kliva ner på nytt underlag för att förflytta sig. Denna färdighet är användbar vid filminspelningar till exempel, då kunden vill ha en ren stilla på ett visst ställe en stund.

En bra kriterieplan och bra timing är a och o när man klickertränar,och denna övning utgör inget undantag. Jag fuskade när jag började träna detta, tänkte att det duger om han bara blir kvar på plattformen, med resultatet att han nu står och trampar på den, och balanserar längst fram på kanten för att komma så nära mig som möjligt. Fy skäms på mig, genväg lika med senväg. Nu gör jag om och gör rätt, kriteriet är nu att han står STILLA med fyra ben på plattformen för att jag ska klicka och belöna. Man lär så länge man lever. Både renar och människor. Med facit i hand så ska jag börja träna stadga med Frost mycket tidigare, så att han blir lika duktig på att stanna kvar som att följa efter mig.

Jag har klurat lite på möjligheten att Zingo ska kunna leda Rudolf, och har nu även gjort slag i saken. Zingo har fått öva att gå mot en target med ett koppel i munnen, och i måndags placerade jag Rudolf i andra änden av kopplet. Det blev ganska roligt, men kräver mer träning för att fungera någorlunda. De är inte riktigt samspelta än…

Frost fick träffa Zingo häromdagen, och gå på promenad tillsammans. Det gick ganska bra, men när Zingo kommer springande emot oss så blir Frost lite rädd och backar undan. Han försökte sig sedan på att skrämma bort Zingo med en regelrätt attack, tur att matte hade koll på renkopplet och bromsade anfallet i tid. Zingo stod förvånad kvar och undrade som vanligt varför renarna är dumma när han är snäll?

Jag har nu (bättre sent än aldrig) lärt mig att stänga av blixten på telefonen när jag tar kort. Så förhoppningsvis så ska ni slippa demonögonen i fortsättningen!

Stadsträning med Dunder

Dunder har varit till storstan, Östersund alltså, ha ha! Miljöträning inför “ett himla liv” stod på agendan, och Martin var såklart med. Dunder tog det hela ganska bra, fick gå i sin egen takt och titta så länge han ville och behövde på de märkliga ting som dök upp. Cyklister, mopeder, barnvagnar, tåg, skateboardåkare och bilar. Vi träffade människor från både Ryssland och Australien, och de tyckte att det var väldigt exotiskt med en ren på stan. Jag sa till paret från Australien att jag skulle tycka att det var väldigt roligt att komma till Australien och få se kängurus bland annat. Ni har väl kängurus? Frågade jag.
-Yes, but we don’t walk them on the street…

Dunder på miljöträning i badhusparken

Rudolf hämtar posten – miljöträning inför tomtejobbet

Dagens träningspass handlade om att bli ledd, igen. Dunder ledde jag i grimskaft för första gången. Intressant är att han inte en enda gång gjorde ett tvärkast bakåt (som Rudolf gjorde sina första två veckor i grimskaft) utan snällt följde med under hela passet. Dunder har ju varit den mest försiktiga och avståndstagande av de två, och jag har därför väntat länge med att leda honom. All träning med att tåla störningar, bli klappad överallt osv verkar dock ha gjort honom så trygg och stabil att det här med att bli ledd inte alls blev skrämmande för honom när han väl utsattes för det. Grundträning är the shit. Glöm inte det.

Rudolf fick komma ut ur hagen igen. Han följde med mig och Zingo för att hämta posten. Hur cool som helst är han, Rudolf. Martin skulle åka in till Östersund så vi stod kvar nere på gårdsplanen när han körde iväg. Inte en min gjorde renkalven när 745an skramlade förbi.

Några julkort till mig?

Zingo och Rudolf är vänner igen.

Linn från Stockholm rastar Rudolf.

Att klicka in en vild ren

Oj vad mycket som har hänt på 10 dagar! Det är verkligen superkul att se utvecklingen hos de två. Jag har suttit många långa stunder i hagen och kastat renlav till dem, först långt ifrån mig, sedan närmre och närmre. Dag 7 så kom Rudolf fram och åt ur min hand. Dunder är lite mer försiktig, han väntade till dag 10. Så fort Rudolf började äta ur handen så lade jag till hans klick-ord, SOPP. Jag ”klickade in” honom under två dagar, och presenterade sedan en nostarget för honom, en röd vante. Jag satte vanten på den ena handen och serverade godis med den andra. Efter 4 träningspass så söker han nu villigt efter vanten, för att kunna sätta sin nos emot den. Han följer även med några steg om jag backar. Så långt allting väl.

En annan sak jag jobbat på är att jag ska få röra honom, Rudolf. När han har ätit godis i min ena hand så har jag passat på att klappa honom med den andra. Och det har blivit så att han har fått pilla och buffa på godishanden till förmån för att han då varit så upptagen att jag har fått klappa honom på halsen. Jag tänkte inte mycket på det förrän han i dag körde ner huvudet i godisväskan för att råna mig på renlav. Jag föste undan honom och tänkte att nu får det vara slut på sådana dumheter, han ska sköta sig och bli serverad efter att han hört sitt klickord. Och jag ska sluta ha godis i handen. Hur många gånger har jag inte sagt till kursdeltagare och träningskamrater,- ”du har godis i handen”, ”din hund vet att du har godis i handen”, ”det är därför det inte fungerar”. Nu har jag gjort det själv, för att det var en snabb lösning. –Det är skillnad med ett vilt djur, ursäktade jag mig själv. Gissa vad Rudolf gjorde idag när jag inte hade godis i handen utan i en ficka? Han tog saken i egna händer när godiset dröjde, och ställde sig på bakbenen för att försöka skrapa fram lite lav ur min jacka med sina framben. Två gånger i rad. Han fick snällt kliva ner utan att få smaka. Det är ingen skillnad med vilda djur. Ingen alls. Inlärningslagarna är desamma oavsett ursprung och art. Man får det man förstärker. Punkt slut. Nästa lektion tror jag får bli omvänd lockning…