Älghund på renrenhetsträning

Under sommar och höst har vi alltid ett antal hundar på träning hos Ullis & Rudolf. De kommer hit för att lära sig att låta bli att jaga ren och i stället följa sin förare för att leta på “rätt” vilt. En av de hundar som varit här i höst var Jämthunden Erkan med sin förare Ola Ström. De utgjorde ett jättefint ekipage som med 5 privatlektioner fick förbättrad kontakt och förfinad lydnad. Erkan blev mycket mer avslappnad och ointresserad av renarna, och gjorde fina inkallningar förbi renhägnet. Vi lade även ett älgspår åt honom med korsande renspår som störning, ett uppdrag som han klarade galant! Efter 4 dagars träning hade han inte en tanke på att vika av från spåret vi lagt med älgklöv trots att en ren nyligen passerat det, och doftretning av ren även låg i vinden.

Vi har nyss fått rapport från Övertorneå där älgjakten dragit igång, och Erkan har visat mindre intresse för ren och varit lättare att kalla in när de dykt upp. Jättekul! Vi önskar ekipaget fortsatt lycka till och hoppas på många fina jaktdagar för dem framöver!

Erkan med ägare Ola Ström.

Erkan med ägare Ola Ström.

Julevent

Julen närmar sig med stormsteg och det betyder full rulle på renranchen! I lördags hade vi event på ICA Maxi i Östersund, och i Söndags tomtade vi på skidtävlingen Östersund Classic. I dag var Radio Jämtland på besök. Ni hittar klippet de gjorde här.

IMG-20171219-WA0005

Ullis & Rudolf på ICA Maxi.

Ullis, Frost och Robin Bryntesson på Östersund Classic.

Ullis, Frost och Robin Bryntesson på Östersund Classic.

 

TEDx Östersund

I går gick TEDx Östersund av stapeln, på Storsjöteatern. Ett fantastiskt trevligt och givande arrangemang! Temat var game changers och jag talade om detta ur ett klickerträningsperspektiv. Rudolf skötte sin del av framförandet prickfritt  och jag lyckades sköta min del, nästan prickfritt… Vi hade en kanondag och gjorde ett antal nya bekantskaper med driftiga och positiva människor. Ett stort tack till alla er som bidragit till  denna dags genomförande!

Foto: Johannes

Foto: Johannes Poignant

På trappen till Storsjöteatern. Foto: Gudrun Andreasson

På trappen till Storsjöteatern. Foto: Gudrun Andreasson

Renrenhetsträning

Jag har haft mycket hundträning i vår. Renrenhetsträning med stående fågelhundar, älghundar, vallhundar och skällande fågelhundar. Lydnadsträning med Schäfrar. Jaktapportering med Labrador. Utställningsträning med en stövare. Det blev en fortsättningskurs i klickerträning för stående fågelhundar hos Forswards hund och jakt. Där jobbar vi vidare med mer avancerade övningar inom apportering, dirigering och stadga.

I dag var det renrenhetsträning på agendan igen. Från Umeå kom Sandra med sin Riesenschnauzer Tundra. Himla trevligt ekipage!

20150709_115957

Sandra och Tundra.

 

Renrenhetsträning

I går hade jag ännu en glad Vorsteh med tillhörande ägare på besök för renrenhetsträning. Reko heter den trevliga hunden, och han gjorde stora framsteg under träningspasset! På slutet av lektionen sprang han mot Rudolf för att på mattes signal tvärvända och komma tillbaka. Duktig hund:)

bild (72)

Bollkalle

Jag har tänkt ett tag att jag ska lära Rudolf att bära en boll i hornen. Häromdagen blev jag tillfrågad om att eventuellt vara med på ett bollsportsevent, och gjorde slag i saken. Jag åkte till Team Sportia och köpte en boll.  Kom hem och skred till verket. Tog ut Rudolf och började fundera. Först sade surpuppan på ena axeln:
-du är dum i huvudet som ens funderat på att ha renen att bära en boll! sedan sa den lilla optimisten på andra axeln:
-det går att lära ett djur allt det är fysiskt kapabelt att utföra!

Som vanligt vann optimisten. Man måste ju försöka. Jag lyckades lägga upp bollen på hornen och hann inte mer än säga SOPP så låg den på marken igen. Ja ja, skam den som ger sig. 5 minuter senare så har jag lyckats förklara för Rudolf att tanken är att bollen ska ligga kvar där uppe i hornet, och Rudolf balanserar den bäst han kan, 20 sekunder åt gången kanske. Men det är svårt, höjer han på huvudet lite för mycket så rullar bollen bakåt mellan öronen, och vickar han huvudet åt någon sida eller långt framåt så rullar den också av. Men är det för lätt så är det ju ingen utmaning! Det ska bli kul att se hur det artar sig!

Rudolf hämtar posten – miljöträning inför tomtejobbet

Dagens träningspass handlade om att bli ledd, igen. Dunder ledde jag i grimskaft för första gången. Intressant är att han inte en enda gång gjorde ett tvärkast bakåt (som Rudolf gjorde sina första två veckor i grimskaft) utan snällt följde med under hela passet. Dunder har ju varit den mest försiktiga och avståndstagande av de två, och jag har därför väntat länge med att leda honom. All träning med att tåla störningar, bli klappad överallt osv verkar dock ha gjort honom så trygg och stabil att det här med att bli ledd inte alls blev skrämmande för honom när han väl utsattes för det. Grundträning är the shit. Glöm inte det.

Rudolf fick komma ut ur hagen igen. Han följde med mig och Zingo för att hämta posten. Hur cool som helst är han, Rudolf. Martin skulle åka in till Östersund så vi stod kvar nere på gårdsplanen när han körde iväg. Inte en min gjorde renkalven när 745an skramlade förbi.

Några julkort till mig?

Zingo och Rudolf är vänner igen.

Linn från Stockholm rastar Rudolf.

Rudolf slår till igen – hunden är renren men renen är inte hundren…

I dag fick Zingo följa med in i renhagen. Hundarna och renarna har umgåtts på var sin sida av viltstängslet i 6 veckor och de luktar snällt på varandra nästan varje dag. Eftersom Zingo är en hund som är vänlig mot alla djur han möter så släppte jag in honom i hagen utan krusiduller. Zingo gick lugnt omkring och luktade renarna i baken och hälsade lite lagom på dem. Renarna luktade på honom också men var snart mer intresserade av maten i min ficka. Jag tränade hantering (att de lugnt står stilla när jag rör dem) och Zingo minglade samtidigt omkring i hagen. När jag tränat upp allt godis så tänkte jag bara ta några kort på Zingo och kalvarna tillsammans. Upp med telefonen, starta kameran, renarna stod framför mig och Zingo stod några meter bakom dem. Jag ropade på Zingo för att han skulle komma lite närmre och lydiga Zingo satte fart mot mig i galopp… Han passerade renarna, och på en bråkdel av en sekund så stod Rudolf på bakbenen och klippte till Zingo med frambenen. Jag skrek något åt Rudolf och Zingo ställde sig bakom mig och tittade sig oroligt omkring. Snälla Zingo blev brydd eftersom han tyckte att de var kompisar, Rudolf blev väl rädd eftersom han bara känner till vargar och inga snälla labradorer. Nota Bene, det är ok med hundar i hagen, så länge de inte gör några hastiga rörelser… Man lär sig något nytt varje dag. Planen blir att träna mer hastiga rörelser med människor innan någon hund får komma in i hagen igen. Jag trodde att de skulle springa undan om de blev rädda, som de gör om jag rör mig hastigt, men tydligen är de vassare än så, i alla fall mot djur som är mindre än de själva. Zingo verkar dock vara okej, och jag har fått något nytt att fundera på. Det roliga i kråksången är att jag lyckades föreviga attacken.