Renrenhetsträning

I går hade jag ännu en glad Vorsteh med tillhörande ägare på besök för renrenhetsträning. Reko heter den trevliga hunden, och han gjorde stora framsteg under träningspasset! På slutet av lektionen sprang han mot Rudolf för att på mattes signal tvärvända och komma tillbaka. Duktig hund:)

bild (72)

Renrenhet med Vorstehn Bosse

Glade Vorstehn Bosse och hans trevliga matte Christel kom förbi för att träna renrenhet. Bosse var intresserad av renarna men höll sig nära matte och belönades rikligt med kamplek för sitt fina uppförande. Kampa är kul, kul så det förslår!

Christel är inte bara hundförare, hon är även gymnast!

Christel är inte bara hundförare, hon är även gymnast! Eller hur var det egentligen?!?

Han är stark, Bosse!

Han är stark, Bosse!

Duktig hund!

Duktig hund!

 

 

Privatlektion med Vorstehn Pelle

Från Uppsala kom i dag Vorstehn Pelle och hans husse för att träna renrenhet. De var hos oss på två timmars privatträning för ett par veckor sedan, och idag kom de tillbaka. Det är så himla kul att se vad planerad träning förändrar en hund på bara några timmar. Vid träningens början var Pelle ganska exalterad av att vädra ren, men i slutet av dagens pass satt han lugnt intill stängslet och sökte kontakt med sin husse i stället för att härja i kopplet när renarna spatserade förbi. Vi tränade även inkallning i stora hägnet där rendoften ligger tät, och Pelle kom som en raket när husse blåste i pipan. Kul! Det var också himla kul att höra att Pelle redan efter första träningstillfället kunnat låta bli rådjur som dykt upp i skogen och i stället fortsatt arbeta på anvisat uppdrag. Duktiga ägare och duktig hund. Lycka till med träningen, och på återseende!

Pelle

Renträning och lite av varje

Vår nya ren Frost har blivit riktigt hemmastadd och träningen går raskt framåt! Han följer lugnt med på morgonpromenad med mig, Rudolf och Zingo, och hoppar inte längre högt när Zingo springer förbi. Han lastar sig själv i hästtransporten och åkte i måndags med till Wången för första gången. Efter att ha tittat sig omkring och hälsat på några åskådare så satte han villigt igång med plattformsträningen. Roligt att kunna träna honom lös, mitt i vintern, i så fin lokal.

Frost har gjort många nya bekantskaper. I söndags hade vi ett helt gäng med ungdomar på besök som ville träffa renarna. Oblygt gick han fram och tog emot det godis som erbjöds. Rudolf drog som vanligt av sina tricks till allas förtjusning. En riktigt rolig dag!

Rudolf har varit på besök på Eastern hill hundpensionat, där Agneta Österberg syr på en sele till Rudolf. Vi har varit där för att testa en prototyp, och förhoppningsvis så har vi en färdig sele att visa upp snart! Och framförallt, att använda till att lära Rudolf gå med skaklar, och på sikt dra tomtesläden. Agneta tillverkar allt från halsband, koppel och selar till reflexer och nummerlappsnålar. Hon tar även hand om ditt djur när du åker på semester. Läs mer om Agnetas verksamhet på www.easternhill.se

Plattformsträning

I måndags var det dags för ett besök på Wången igen. Rudolf fick träna några pass på plattformen. Det är en upphöjd halkfri yta som är precis lagom stor att stå på. Den har han lärt sig att kliva upp på, och jag belönar honom för att stå kvar på den. Tanken är att det blir tydligare för honom att stanna kvar där jag lämnar honom om han måste kliva ner på nytt underlag för att förflytta sig. Denna färdighet är användbar vid filminspelningar till exempel, då kunden vill ha en ren stilla på ett visst ställe en stund.

En bra kriterieplan och bra timing är a och o när man klickertränar,och denna övning utgör inget undantag. Jag fuskade när jag började träna detta, tänkte att det duger om han bara blir kvar på plattformen, med resultatet att han nu står och trampar på den, och balanserar längst fram på kanten för att komma så nära mig som möjligt. Fy skäms på mig, genväg lika med senväg. Nu gör jag om och gör rätt, kriteriet är nu att han står STILLA med fyra ben på plattformen för att jag ska klicka och belöna. Man lär så länge man lever. Både renar och människor. Med facit i hand så ska jag börja träna stadga med Frost mycket tidigare, så att han blir lika duktig på att stanna kvar som att följa efter mig.

Jag har klurat lite på möjligheten att Zingo ska kunna leda Rudolf, och har nu även gjort slag i saken. Zingo har fått öva att gå mot en target med ett koppel i munnen, och i måndags placerade jag Rudolf i andra änden av kopplet. Det blev ganska roligt, men kräver mer träning för att fungera någorlunda. De är inte riktigt samspelta än…

Frost fick träffa Zingo häromdagen, och gå på promenad tillsammans. Det gick ganska bra, men när Zingo kommer springande emot oss så blir Frost lite rädd och backar undan. Han försökte sig sedan på att skrämma bort Zingo med en regelrätt attack, tur att matte hade koll på renkopplet och bromsade anfallet i tid. Zingo stod förvånad kvar och undrade som vanligt varför renarna är dumma när han är snäll?

Jag har nu (bättre sent än aldrig) lärt mig att stänga av blixten på telefonen när jag tar kort. Så förhoppningsvis så ska ni slippa demonögonen i fortsättningen!

Bollkalle

Jag har tänkt ett tag att jag ska lära Rudolf att bära en boll i hornen. Häromdagen blev jag tillfrågad om att eventuellt vara med på ett bollsportsevent, och gjorde slag i saken. Jag åkte till Team Sportia och köpte en boll.  Kom hem och skred till verket. Tog ut Rudolf och började fundera. Först sade surpuppan på ena axeln:
-du är dum i huvudet som ens funderat på att ha renen att bära en boll! sedan sa den lilla optimisten på andra axeln:
-det går att lära ett djur allt det är fysiskt kapabelt att utföra!

Som vanligt vann optimisten. Man måste ju försöka. Jag lyckades lägga upp bollen på hornen och hann inte mer än säga SOPP så låg den på marken igen. Ja ja, skam den som ger sig. 5 minuter senare så har jag lyckats förklara för Rudolf att tanken är att bollen ska ligga kvar där uppe i hornet, och Rudolf balanserar den bäst han kan, 20 sekunder åt gången kanske. Men det är svårt, höjer han på huvudet lite för mycket så rullar bollen bakåt mellan öronen, och vickar han huvudet åt någon sida eller långt framåt så rullar den också av. Men är det för lätt så är det ju ingen utmaning! Det ska bli kul att se hur det artar sig!

Kursavslutning

Vardagslydnadskursen har nått sitt slut, igår hade vi sista kurstillfället. Alla deltagande ekipage har utvecklats och det har varit så otroligt roligt att följa dem! -Det borde heta “vardagslydnadskurs med gofika” kom en av deltagarna på, ja, det kanske kan locka fler vid nästa kursannons? Jag tycker om att baka och min erfarenhet säger att det är väldigt uppskattat med hembakt fika på kurserna. Det har bjudits på allt mellan kladdkaka och pannacotta, och näst sista tillfället började det skojas om vad det skulle bli för fika på det sista kurstillfället. En bröllopstårta med 3 våningar, med renar och hundar på, ville mina deltagare visst ha. Och vad gör man? Kunden har ju alltid rätt…

Avslutningstårtan

Chokladdekorationen

Rudolf har för övrigt skött sig utmärkt på sin första kurs. Han har varit med och “stört” hundarna med sin närvaro och han är så lugn och cool! Ekipagen har gjort inkallningar på bara några meters avstånd från Rudolf, och gått fot med sina ägare runt honom, och han har tagit det hela med ro. Det är så roligt att se att alla nått resultat både vad gäller övningar som kontakt, gå fint, sitt och ligg plats och inkallning, men även renrenhet. Någon hund vrålade rakt ut de första gångerna Rudolf visade sig på 50 meters håll. Sista tillfället så sitter samma hund 5 meter ifrån honom med full fokus på sin ägare. Kul!

Lucky med sin matte Ellinor.

Kursavslutning

Vardagslydnadskurs i Kluk

Trix låter sig inte störas av någon ren, fullt fokus på matte Annica.

På måndagkvällar är det vardagslydnadskurs hemma på gården i Kluk. Ekipagen gör ständigt framsteg och det är så roligt att se dem utvecklas. Rudolf är med som störning, och han är också jätteduktig. I måndags gjorde några ekipage inkallning, och passerade Rudolf på bara några meters avstånd. Hundarna sprang rakt till sina hussar och mattar, och Rudolf stod stilla och tittade på. Träning ger färdighet, så träna på allihopa!

 

5-6 valpar på väg!

Jaha, då var ännu en lång helg till ända. Jag är alltid ledig på måndagar så min helg slutar inte förrän nu i kväll. Lyxigt värre. Vi har haft en massa besök de sista dagarna, det är alltid lika roligt när glada vänner kommer förbi. Då får jag anledning att baka också… Apelsin och limepannacotta blev det i dag. Mums!

Rudolf har varit ute på fotografering, tanken är att hemsidan ska få en ny bild. Zingo var med och han har så svårt att vara allvarlig när Rudolf är ute på gården. Zingo vill så hemskt gärna leka med alla djur, men Rudolf uppskattar inte riktigt när han gör lekinviter och puttar på honom. Otroligt att han inte åkte på stryk igen, labradåren… Zingo har förresten 5-6 valpar på gång enligt ultraljudet, de väntas komma runt den 10e februari. Då får vi se om jag kan låta bli att ta en valp, eller om det blir tillökning på Ranchen. Den som lever får se!

Rudolf hämtar posten – miljöträning inför tomtejobbet

Dagens träningspass handlade om att bli ledd, igen. Dunder ledde jag i grimskaft för första gången. Intressant är att han inte en enda gång gjorde ett tvärkast bakåt (som Rudolf gjorde sina första två veckor i grimskaft) utan snällt följde med under hela passet. Dunder har ju varit den mest försiktiga och avståndstagande av de två, och jag har därför väntat länge med att leda honom. All träning med att tåla störningar, bli klappad överallt osv verkar dock ha gjort honom så trygg och stabil att det här med att bli ledd inte alls blev skrämmande för honom när han väl utsattes för det. Grundträning är the shit. Glöm inte det.

Rudolf fick komma ut ur hagen igen. Han följde med mig och Zingo för att hämta posten. Hur cool som helst är han, Rudolf. Martin skulle åka in till Östersund så vi stod kvar nere på gårdsplanen när han körde iväg. Inte en min gjorde renkalven när 745an skramlade förbi.

Några julkort till mig?

Zingo och Rudolf är vänner igen.

Linn från Stockholm rastar Rudolf.