Frost, Jul och gott slut!

I lördags kom vår nya familjemedlem till Kluk. Liten, nästan helt vit och söt som få är han, Frost.

Frost är lika gammal som Rudolf och Dunder, men har gått på fjället ända tills för en vecka sedan. Förmodligen har knapp födotillgång bidragit till att han är så mycket mindre än dem, både till kropp och horn. Det ena hornet är alldeles krokigt, det skadades förmodligen när han hade basthud. Han ser lite rolig ut, men är så himla gullig.

Historien bakom detta är att min renleverantör hämtade några strörenar som hamnat på avvägar och hade dem i en hage en vecka innan de kunde återförenas med den stora flocken. Under denna vecka så märkte en liten ren ut sig genom att vara väldigt orädd och nyfiken på sin ägare. Han kom fram för att få mat och följde honom runt i hagen. Jag fick ett samtal på fredagen med erbjudande om en ny ren som han trodde skulle passa hos mig, och tre bilder på lördag morgon. På lördag kväll så var renen på plats hos oss i Kluk. Jag har drömt om en vit ren sedan mina första renplaner tog form för flera år sedan, och namnet Frost bestämde jag redan då. Nu är han här!

Frost är verkligen speciell. En dag med honom är som en vecka med Rudolf, och två veckor med Dunder. Han anlände i lördags. På söndagen åt han ur handen, på måndagen fick jag klappa honom, och på tisdagen började han markera en targetstick med nosen, och gick raka vägen fram till en okänd person och lät sig matas och  klappas. Det ska bli mig ett rent nöje att träna denna lilla kille.

Jag, Rudolf och Zingo åkte till Wången på måndagskvällen. Jag har bokat ridhuset där en timme i veckan under två månader för att kunna fortsätta träna trots kyla, mörker och ishalka. Rudolf gick som vanligt in på ett för honom nytt ställe utan pardon och drog av alla sina färdigheter utan vidare funderingar. Vi tränade mycket på plattform (att stå stilla på en lite upphöjd plattform fast jag går därifrån) och de färdigheter som krävs för att dra en släde eller vagn. Det var jättekul att kunna släppa honom lös på så fint underlag, ser redan fram emot nästa måndag!

I övrigt har julen varit jätterolig. På julafton besökte vi fyra familjer för att sprida julstämning och dela ut julklappar, och det är verkligen värt besväret när barnen gapande försäkrar att de varit snälla och sedan tokskrattar när Rudolf knycker min tomteluva, igen och igen och igen…

Vi har haft många tomtejobb under December, vilket är jätteroligt. Vi har även varit med vid två filminspelningar, och det vill vi göra mer av!  Det har gått över förväntan med tanke på att det är vår första jul, och det ska bli spännande att se vad vi lyckas åstadkomma under 2014. Vi är laddade till tänderna, hoppas att du också är det! Gott nytt år!

Ren på två ben

Hej alla glada! Nu har killarna lärt sig något nytt igen. Efter 4 dagars träning så kan de båda nu stegra sig när jag presenterar en target ovanför deras huvuden. Mina kursare började på färdigheten i helgen. Under lördagen lärde de kalvarna att följa en target med nosen, på söndagen ställde sig Dunder på bakbenen två gånger, i går stegrade han sig varje repetition, och idag stegrade sig även Rudolf. Kul! Tänkte sätta ihop ett program i frihetsdressyr från “Spanska renskolan i Kluk”, det kan bli en hit det!

Själv så har jag varit förkyld en vecka, men känner mig nu lite bättre. Hoppas att jag kan gymma någon gång igen denna vecka. Hur ska jag annars hinna nå mitt mål att lyfta min egen vikt i bänkpress till semestern? Jag vill ju inte ta semester i November…

 

 

 

Mera spansk skritt

I dag tränade vi spansk skritt, pass nummer två. Jag fortsatte där jag slutade förra passet, med att hålla blompinnen framför hans ben så att han råkade sparka till den när han tog ett steg framåt. Efter typ 15 sådana repetitioner med klick och belöning så hände det första gången – Rudolf sträckte sitt vänstra framben högt upp i luften! Klick och jackpot! 4 klick senare så tog han bara jättesteg med sitt vänstra ben (det jag hållit pinnen framför) men vanliga steg med sitt högra ben. Det såg ganska festligt ut. I morgon ska jag lära honom att lyfta det högra frambenet också… Dunder hanteringstränade jag och nedan kan ni se lite bilder från förra veckans pass. Handdukar är inte så läskiga längre.

Fångad av en stormvind…

Att klicka in en vild ren

Oj vad mycket som har hänt på 10 dagar! Det är verkligen superkul att se utvecklingen hos de två. Jag har suttit många långa stunder i hagen och kastat renlav till dem, först långt ifrån mig, sedan närmre och närmre. Dag 7 så kom Rudolf fram och åt ur min hand. Dunder är lite mer försiktig, han väntade till dag 10. Så fort Rudolf började äta ur handen så lade jag till hans klick-ord, SOPP. Jag ”klickade in” honom under två dagar, och presenterade sedan en nostarget för honom, en röd vante. Jag satte vanten på den ena handen och serverade godis med den andra. Efter 4 träningspass så söker han nu villigt efter vanten, för att kunna sätta sin nos emot den. Han följer även med några steg om jag backar. Så långt allting väl.

En annan sak jag jobbat på är att jag ska få röra honom, Rudolf. När han har ätit godis i min ena hand så har jag passat på att klappa honom med den andra. Och det har blivit så att han har fått pilla och buffa på godishanden till förmån för att han då varit så upptagen att jag har fått klappa honom på halsen. Jag tänkte inte mycket på det förrän han i dag körde ner huvudet i godisväskan för att råna mig på renlav. Jag föste undan honom och tänkte att nu får det vara slut på sådana dumheter, han ska sköta sig och bli serverad efter att han hört sitt klickord. Och jag ska sluta ha godis i handen. Hur många gånger har jag inte sagt till kursdeltagare och träningskamrater,- ”du har godis i handen”, ”din hund vet att du har godis i handen”, ”det är därför det inte fungerar”. Nu har jag gjort det själv, för att det var en snabb lösning. –Det är skillnad med ett vilt djur, ursäktade jag mig själv. Gissa vad Rudolf gjorde idag när jag inte hade godis i handen utan i en ficka? Han tog saken i egna händer när godiset dröjde, och ställde sig på bakbenen för att försöka skrapa fram lite lav ur min jacka med sina framben. Två gånger i rad. Han fick snällt kliva ner utan att få smaka. Det är ingen skillnad med vilda djur. Ingen alls. Inlärningslagarna är desamma oavsett ursprung och art. Man får det man förstärker. Punkt slut. Nästa lektion tror jag får bli omvänd lockning…