Plattformsträning

I måndags var det dags för ett besök på Wången igen. Rudolf fick träna några pass på plattformen. Det är en upphöjd halkfri yta som är precis lagom stor att stå på. Den har han lärt sig att kliva upp på, och jag belönar honom för att stå kvar på den. Tanken är att det blir tydligare för honom att stanna kvar där jag lämnar honom om han måste kliva ner på nytt underlag för att förflytta sig. Denna färdighet är användbar vid filminspelningar till exempel, då kunden vill ha en ren stilla på ett visst ställe en stund.

En bra kriterieplan och bra timing är a och o när man klickertränar,och denna övning utgör inget undantag. Jag fuskade när jag började träna detta, tänkte att det duger om han bara blir kvar på plattformen, med resultatet att han nu står och trampar på den, och balanserar längst fram på kanten för att komma så nära mig som möjligt. Fy skäms på mig, genväg lika med senväg. Nu gör jag om och gör rätt, kriteriet är nu att han står STILLA med fyra ben på plattformen för att jag ska klicka och belöna. Man lär så länge man lever. Både renar och människor. Med facit i hand så ska jag börja träna stadga med Frost mycket tidigare, så att han blir lika duktig på att stanna kvar som att följa efter mig.

Jag har klurat lite på möjligheten att Zingo ska kunna leda Rudolf, och har nu även gjort slag i saken. Zingo har fått öva att gå mot en target med ett koppel i munnen, och i måndags placerade jag Rudolf i andra änden av kopplet. Det blev ganska roligt, men kräver mer träning för att fungera någorlunda. De är inte riktigt samspelta än…

Frost fick träffa Zingo häromdagen, och gå på promenad tillsammans. Det gick ganska bra, men när Zingo kommer springande emot oss så blir Frost lite rädd och backar undan. Han försökte sig sedan på att skrämma bort Zingo med en regelrätt attack, tur att matte hade koll på renkopplet och bromsade anfallet i tid. Zingo stod förvånad kvar och undrade som vanligt varför renarna är dumma när han är snäll?

Jag har nu (bättre sent än aldrig) lärt mig att stänga av blixten på telefonen när jag tar kort. Så förhoppningsvis så ska ni slippa demonögonen i fortsättningen!

Frost, Jul och gott slut!

I lördags kom vår nya familjemedlem till Kluk. Liten, nästan helt vit och söt som få är han, Frost.

Frost är lika gammal som Rudolf och Dunder, men har gått på fjället ända tills för en vecka sedan. Förmodligen har knapp födotillgång bidragit till att han är så mycket mindre än dem, både till kropp och horn. Det ena hornet är alldeles krokigt, det skadades förmodligen när han hade basthud. Han ser lite rolig ut, men är så himla gullig.

Historien bakom detta är att min renleverantör hämtade några strörenar som hamnat på avvägar och hade dem i en hage en vecka innan de kunde återförenas med den stora flocken. Under denna vecka så märkte en liten ren ut sig genom att vara väldigt orädd och nyfiken på sin ägare. Han kom fram för att få mat och följde honom runt i hagen. Jag fick ett samtal på fredagen med erbjudande om en ny ren som han trodde skulle passa hos mig, och tre bilder på lördag morgon. På lördag kväll så var renen på plats hos oss i Kluk. Jag har drömt om en vit ren sedan mina första renplaner tog form för flera år sedan, och namnet Frost bestämde jag redan då. Nu är han här!

Frost är verkligen speciell. En dag med honom är som en vecka med Rudolf, och två veckor med Dunder. Han anlände i lördags. På söndagen åt han ur handen, på måndagen fick jag klappa honom, och på tisdagen började han markera en targetstick med nosen, och gick raka vägen fram till en okänd person och lät sig matas och  klappas. Det ska bli mig ett rent nöje att träna denna lilla kille.

Jag, Rudolf och Zingo åkte till Wången på måndagskvällen. Jag har bokat ridhuset där en timme i veckan under två månader för att kunna fortsätta träna trots kyla, mörker och ishalka. Rudolf gick som vanligt in på ett för honom nytt ställe utan pardon och drog av alla sina färdigheter utan vidare funderingar. Vi tränade mycket på plattform (att stå stilla på en lite upphöjd plattform fast jag går därifrån) och de färdigheter som krävs för att dra en släde eller vagn. Det var jättekul att kunna släppa honom lös på så fint underlag, ser redan fram emot nästa måndag!

I övrigt har julen varit jätterolig. På julafton besökte vi fyra familjer för att sprida julstämning och dela ut julklappar, och det är verkligen värt besväret när barnen gapande försäkrar att de varit snälla och sedan tokskrattar när Rudolf knycker min tomteluva, igen och igen och igen…

Vi har haft många tomtejobb under December, vilket är jätteroligt. Vi har även varit med vid två filminspelningar, och det vill vi göra mer av!  Det har gått över förväntan med tanke på att det är vår första jul, och det ska bli spännande att se vad vi lyckas åstadkomma under 2014. Vi är laddade till tänderna, hoppas att du också är det! Gott nytt år!

Ren på två ben

Hej alla glada! Nu har killarna lärt sig något nytt igen. Efter 4 dagars träning så kan de båda nu stegra sig när jag presenterar en target ovanför deras huvuden. Mina kursare började på färdigheten i helgen. Under lördagen lärde de kalvarna att följa en target med nosen, på söndagen ställde sig Dunder på bakbenen två gånger, i går stegrade han sig varje repetition, och idag stegrade sig även Rudolf. Kul! Tänkte sätta ihop ett program i frihetsdressyr från “Spanska renskolan i Kluk”, det kan bli en hit det!

Själv så har jag varit förkyld en vecka, men känner mig nu lite bättre. Hoppas att jag kan gymma någon gång igen denna vecka. Hur ska jag annars hinna nå mitt mål att lyfta min egen vikt i bänkpress till semestern? Jag vill ju inte ta semester i November…

 

 

 

Mera spansk skritt

I dag tränade vi spansk skritt, pass nummer två. Jag fortsatte där jag slutade förra passet, med att hålla blompinnen framför hans ben så att han råkade sparka till den när han tog ett steg framåt. Efter typ 15 sådana repetitioner med klick och belöning så hände det första gången – Rudolf sträckte sitt vänstra framben högt upp i luften! Klick och jackpot! 4 klick senare så tog han bara jättesteg med sitt vänstra ben (det jag hållit pinnen framför) men vanliga steg med sitt högra ben. Det såg ganska festligt ut. I morgon ska jag lära honom att lyfta det högra frambenet också… Dunder hanteringstränade jag och nedan kan ni se lite bilder från förra veckans pass. Handdukar är inte så läskiga längre.

Fångad av en stormvind…

Hopp med liten ren

Jaha, så står jag där igen. Behöver som vanligt en ny plan. Jag har tänkt en del på att det vore roligt om kalvarna kunde gå i spansk skritt. Ni vet när hästar går med väldigt höga frambenslyft. I går gjorde jag slag i saken och tog fram en magisk blompinne (en helt vanlig grön blompinne alltså…) en klicker, och laddade fickorna med renlav. Jag delade av renhagen med mitt sommarfårstängsel inköpt för ändamålet och satte igång att träna Rudolf. Jag höll blompinnen framför hans ben så att han råkade sparka till den när han gick framåt. Jag klickade när han råkade sparka på pinnen och belönade. Tanken är att pinnen ska bli en target som han sedan medvetet kommer att försöka nudda med benet för att få sitt klick och sitt godis. Det är så jag har räknat ut det i alla fall. Efter 5 min så gick jag över till Dunders spelhalva och gjorde samma övning med honom. Först var han lite skeptisk till pinnen men det gick över efter några klick. När jag tränat honom en stund och återvände till Rudolf så gick Dunder avundsjukt fram och åter vid fårstängslet. Ja ja, efter en stund var det ju hans tur igen. Dunder gick glatt runt mig och sparkade på pinnen. Jag gick tillbaka till Rudolf och tränade med honom. Rätt vad det var så blev avundsjukan för stor. Dunder kom farande över stängslet och sprang fram till mig med högburet huvud. Stängslet stod kvar, det svajade inte ens. Dumma ren sade jag för mig själv och låste in honom på sin sida. Tränade färdigt med Rudolf och gick in till Dunder. Tjipp tjopp så kom Rudolf seglande över stängslet, han ville inte heller ha någon träningspaus. Och där stod jag och gapade som ett frågetecken. Det är ju välkänt att klickertränade djur blir väldigt initiativrika, men vad ska man tro? Är det en slump att de gav sig över stängslet båda två under samma träningspass, när de aldrig gjort det förut? Är det en slump att de gjorde det under det pass där jag belönade att lyfta frambenen? Det lär vi aldrig få veta, men klart är att de gillar att träna, att de kan hoppa 90 cm högt, och att jag behöver en ny plan…

Att klicka in en vild ren

Oj vad mycket som har hänt på 10 dagar! Det är verkligen superkul att se utvecklingen hos de två. Jag har suttit många långa stunder i hagen och kastat renlav till dem, först långt ifrån mig, sedan närmre och närmre. Dag 7 så kom Rudolf fram och åt ur min hand. Dunder är lite mer försiktig, han väntade till dag 10. Så fort Rudolf började äta ur handen så lade jag till hans klick-ord, SOPP. Jag ”klickade in” honom under två dagar, och presenterade sedan en nostarget för honom, en röd vante. Jag satte vanten på den ena handen och serverade godis med den andra. Efter 4 träningspass så söker han nu villigt efter vanten, för att kunna sätta sin nos emot den. Han följer även med några steg om jag backar. Så långt allting väl.

En annan sak jag jobbat på är att jag ska få röra honom, Rudolf. När han har ätit godis i min ena hand så har jag passat på att klappa honom med den andra. Och det har blivit så att han har fått pilla och buffa på godishanden till förmån för att han då varit så upptagen att jag har fått klappa honom på halsen. Jag tänkte inte mycket på det förrän han i dag körde ner huvudet i godisväskan för att råna mig på renlav. Jag föste undan honom och tänkte att nu får det vara slut på sådana dumheter, han ska sköta sig och bli serverad efter att han hört sitt klickord. Och jag ska sluta ha godis i handen. Hur många gånger har jag inte sagt till kursdeltagare och träningskamrater,- ”du har godis i handen”, ”din hund vet att du har godis i handen”, ”det är därför det inte fungerar”. Nu har jag gjort det själv, för att det var en snabb lösning. –Det är skillnad med ett vilt djur, ursäktade jag mig själv. Gissa vad Rudolf gjorde idag när jag inte hade godis i handen utan i en ficka? Han tog saken i egna händer när godiset dröjde, och ställde sig på bakbenen för att försöka skrapa fram lite lav ur min jacka med sina framben. Två gånger i rad. Han fick snällt kliva ner utan att få smaka. Det är ingen skillnad med vilda djur. Ingen alls. Inlärningslagarna är desamma oavsett ursprung och art. Man får det man förstärker. Punkt slut. Nästa lektion tror jag får bli omvänd lockning…