Mycket av mitt fokus ligger på att träna renarna på att bli ledda. Att kunna följa med mig ut ur hagen under kontrollerade former är en förutsättning för att kunna träna andra saker. Eftersom det är djur som har levt vilda, och inte växt upp på en gård, så är det naturligt för dem att springa rakt ut i skogen om de blir rädda, inte hem till ladugården. Min tanke är att de ska bli så trygga med att gå med mig i grimma och grimskaft, så att de reagerar med att stanna upp när de ser något läskigt, i stället för att ta till flykt. En annan del i detta är förstås att vänja dem vid diverse saker (miljöträna) så att de inte upplevs som skrämmande överhuvudtaget. Hundar, eld och okända människor är några saker som vi har jobbat med, parallellt med ledträningen. Tillbaka till att bli ledd. Planen har varit att vänja dem med grimma och grimskaft så att jag får sätta den på huvudet utan protester. Sedan börja hålla i grimman när de går mot sin nostarget, för att de sedan ska följa mig utan target.

Rudolf går nu framåt bredvid mig om jag håller honom i skägget under hakan, i grimman eller i ett grimskaft. Jag klickar och belönar honom ofta för att följa med när jag går, och stanna när jag stannar. Ibland så springer han dock iväg i snabb trav, stannar upp och tittar, för att sedan återvända till mig och fortsätta leka följa John. När han gör detta så släpper jag grimskaftet och låter honom rusa. Han verkar osäker när han gör det, och jag vill inte öka rädslan genom att tvångshålla honom tills han ger upp. Vill han gå undan så får han göra det. Den dag jag tar honom ur hagen har jag dock inte möjlighet att släppa honom om han blir rädd för något, för då vet jag inte om jag någonsin får se honom igen. Därför vill jag att han den dagen är lugn, trygg och ger efter för tryck i grimskaftet, så att han väljer att stanna hos mig vad som än händer. Jag tycker att upplägget verkar fungera, han springer mer och mer sällan i väg, och kommer tillbaka till mig fortare för varje gång. När jag häromdagen bad honom att följa med in i renhuset så reagerade han först med att springa iväg, men strax kom han tillbaka och klev in i huset. Jag tänker mig att överträna detta i många olika varinter, gå mellan hinkar, över hinder, fram till människor och hundar osv.

Jag har tänkt träna Dunder på samma vis, men han är en försiktig ren och har precis börjat följa en nostarget, och låta mig klappa honom på halsen. Så det mesta i bloggen handlar om Rudolf, eftersom han har varit mest framåt och avancerat fortare. Dock så tror jag att Dunders största hinder är övervunnet, och att hans träning kommer att gå snabbare framåt nu när han har förtroende att stå kvar hos mig och bli klappad, och göra en övning tillsammans med mig (nudda nostarget). Han äter även ur handen på okända människor. Han visar inte alls samma flyktbeteenden som för en vecka sedan, och känt är att rädsla inte är någon bra utgångspunkt för inlärning. Så med hopp om nya framgångar återvänder jag nu till hagen för ett träningspass!