I dag delade jag hagen i två med mitt nyinköpta sommarstängsel, och tränade för första gången renarna var för sig. Fantastiskt! Att jag inte tänkt på det tidigare? Ja ja, bättre sent än aldrig. Ingen ren försökte ta sig igenom eller över det, inte än i alla fall…

Jag har tränat mycket hantering de sista dagarna. Kriteriet har varit att jag ska få röra renarna överallt, och att de ska stå stilla när jag gör det. Rudolf står stilla när jag kramar honom runt magen, rör honom över hela kroppen och rör alla hans ben. Dunder är inte långt efter. I dag tyckte jag att det var dags att börja lyfta Rudolfs ben. Jag började med vänster framben. Strök honom längs benet ner mot klöven, och lyfte upp benet en sekund, sade SOPP och belönade. Gick bra! Gjorde övningen kanske 30 ggr och sedan lika många med höger framben. Ett litet problem var att han gärna backade något steg när jag höll upp klöven, som ni förstår så blir det svårt hålla balansen i det läget… Jag fick fila på min timing och se till att säga SOPP när han stod stilla och släppa benet och göra om när han backade. När jag var klar kunde jag hålla benet uppe i 2 sekunder utan att han rörde sig. Ett bra pass! När jag varit hos Rudolf en stund så klev jag över stängslet in till Dunders avdelning och ropade på honom. I rask trav kom han farande med huvudet högt, ivrig att få träna. Gullrenen där.

Dunder fick för första gången i sitt liv en grimma på sitt huvud. Det var i princip problemfritt att ta på grimman, all tidigare träning har verkligen gett resultat. Hanteringsträningen, att nudda röda vanten med nosen, gå fram när jag smackar och ha grimskaft runt halsen gjorde att jag direkt kunde ta tag i grimman, smacka och gå iväg med Dunder vid min sida. Helt fantastiskt! Det är det som är så himla kul med klickerträning. Man lär in ett antal färdigheter och kan sedan sätta ihop dem i ett oändligt antal varianter, och fort går det! Min syster tyckte att det var dags att fokusera på Dunders träning så att han kommer ikapp Rudolf och inte behöver vara Kallebakom resten av sitt liv. Jag behövde inte mer än tänka tanken så tog han flera stora kliv framåt. Som man tänker, så blir det.

Dunder

Rudolf